Sov hur bra som helst. Måste varit Ikeasängen ;-) Vaknade en gång för att gå på toa och ta ur gps-klockan ur laddaren.
En yttepytteliten spansk kvinna i sängen tvärs över rummet snarkade som 2 skogshuggare. Jösses. Men jag var tydligen för trött för att störa mHade glutenfritt bröd i väskan som jag köpt i Burgos. Det visade sig vara bake-offbröd enligt förpackningen så igår hade jag frågat ägarna av härberget om de hade en ugn men det hade de inte. Satte mig och verkligen läste på förpackningen och det verkade som om ugnen mest var till för att ge en krispig yta. Det kan jag ju klara mig utan. g på henne. Somnade om direkt.
Frukosten stod uppdukad som utlovat. Jag tog en kopp te, en yoghurt och skulle ju få glutenfritt bröd. Det visade sig vara riskakor modell mindre. Tjoho för de blir man ju så mätt på. Dessutom var inte många hela så jag åt ett pussel. Satte mycket margarin på och tjockt med marmelad för att i alla fall få i mig lite energi. Köpte även ett äpple innan jag gav mig iväg.
Jag passerade stället där vi hade fotat solnedgången och vidare förbi ett hus. 3 stora hundar kom rusande och tokskällde. Blev rädd och backade bakåt och väntade helt enkelt in de andra som kom i en stor klunga. De hade käppar och stavar. 2 av hundarna visade sig vara bakom ett staket men den största som morrat åt mig var på vägen.
Jag gick bredvid Simone och vi gick bakom några andra. Hunden kom väldigt nära, morrade men gjorde inget mer. Jag och Simone är båda snabba så snart hade vi passerat alla. Vägen var över gräsängar, lite stenig vi tog oss rätt snabbt uppför Alto Meseta. Så nu var vi alltså på "MESETA" som alla pratat så mycket om. Där det skulle vara olidligt varmt och torrt. Rena öken fast det är odlingslandskap. Det var ganska tidigt ännu så ingen olidlig värme.
Första byn Hornillos de Camino som många stannat i var snabbt avklarad. Fotade kyrkan innan vi gick vidare. Hontanas 18 km från start kändes som ett bra frukostställe så jag och Simone knatade på. Pratade om allt möjligt, han försökte lära mig italienska.
Någonstans längst vägen fick jag syn på tygmärken som var likadana som det jag har på min rygga. 2 andra medlemmar på forumet. Hälsade på dem och visade mitt märke. De var inte pratsamma amerikaner. Synd trodde man bar märket för att visa att man tillhörde samma ställe och gärna pratade med andra medlemmar. Ja ja jag babblade öronen av Simone istället :-)
Ner till Hontanas var det en rätt rejäl nerförsbacke och både jag och Simone joggade ner.
Det blev frukost på en bar i Hontanas som spelade en Jennifer Lopezsång på repeat. Gissa vad som snurrade i mitt huvud resten av dagen. När vi satt där och åt kom Hanne förbi. Hon hade ingen lust att stanna.
Efter ytterligare 9,4 km var vi i Casteojeriz stället med den jobbiga backen Alto Mostelares. Simone behövde handla och dricka så jag lämnade honom där och gick vidare. Visste att den långa backen skulle knäcka mig och han hinna ikapp mig.
När jag gick genom byn hoppade en äldre man på mig. Tog mina händer och önskade mig en riktig Buen Camino och sa att jag skulle ta hand om mig. Fick ett stort leende. Han var så uppriktig i sin lyckönskning. Blötte huvud och händer i en fontän och tog djupa andetag innan jag tog mig an vägen bort mot kullen. Nu började det bli varmt.
Here de go! 1000 steg, dricka, 1000 steg, dricka osv... Stannade även och fotade. Matade på sakta sakta. När jag var halvvägs upp såg jag Simone längst ner. När jag nådde toppen var han nästan i kapp. När jag kastade mig ner för branten och sprang kom han upp och längst ner var han ikapp.
Vi pratade inte så mycket och höll ett rätt högt tempo. Ibland kändes det som om han försökte gå ifrån mig men ibland låg jag långt före och hankom i kapp mig.
Vi hade redan tidigare pratat om att stanna i Itero de la Vega på det lilla härberget som drivs av en italienskt brödraskap. De har ingen ström och serverar en måltid i skenet av stearinljus. Det var det brödraskap dom utfärdat Simones credentials (pass).
Stället var urmysigt men efter att ha fått våra pass stämplade valde vi ändå att gå vidare. Simone var galet sugen på en kall öl och de kunde inte ordna glutenfri middag till mig. Det skulle bara vara 2 km in till byn. De var nog mitt livs längsta 2 km. Vi gick och gick.
Tillslut var vi vid det allmänna härberget men det var ingen föreståndare där och vi ville duscha och bli av med ryggorna efter denna varma dag. Så det blev ett rätt sunkigt härberge men med vanliga sängar som lutade och jag och Simone fick eget rum. Det är en grej som är lustig här. Man delar utan att tänka en endaste sekund på det rum med vilt främmande människor.
Vi duschade och Simone försvann iväg jag passade på att tvätta mina kläder i den riktigt sunkiga tvätthörnan och blev så glad över att de bjöd på tvättvål men precis när jag var klar kom en italienare och frågade om tvålen jag höll i handen var min eller den han glömt. Oj så pinsamt. Jag började sedan leta efter ett ställe att äta och hittade tillbaka till ett härberge med restaurang vi gått förbi tidigare. De hade wifi oxå. När jag kom dit var Simone där med sin kalla öl. Beställde en stor tonfisksallad. Den var helt OK. När jag åt kom Hanne ut från härberget. Hon hade nyligen anlänt. Men hon skulle tvätta så hon anslöt inte till oss men vi bestämde att äta middag kl 19 då hon skulle komma till mitt härberge.
Jag fick lite panik när jag skulle lämna restaurangen kunde inte hitta min kamera. Gick in i baren och kollade om jag hade glömt den där när jag betalade men nej. Kollade på stolen där jag suttit nä inte där. Men den låg på marken under stolen insparkad mot väggen. Puh!
Jag gick till härberget och laddade telefonen och låg på sängen en stund. Så skönt att bara slappa en stund. Men vips var kl 19 så jag skyndade mig ner. Hanne stod och väntade men Simone var försvunnen. Vi väntade en stund men gav sedan upp. Enligt min guide och google maps skulle det finnas en restaurang utöver de på härbergena men vi hittade inte det stället. Menyn på Hannes härberge var inte så lockande då vi bestämde oss för att kolla på det tredje. Utanför det träffade vi Simone och Luigi som bodde på det stället. Simone berättade att Luigi fått damen som ägde härberget att laga middag till dem men att hon annars inte serverade något. Så vi lämnade dem där och gick tillbaka till mitt härberge. Där hamnade vi vid samma bord som en japanska och en italienare. Lena och Andrea. Vi beställde pilgrimsmeny och jag tog kubanskt ris till förrätt. Visade sig vara ris med tomatsås och ett stekt ägg. Rätt OK. Till huvudrätt åt jag kyckling och pommes och en liten pinnglass med jordgubbssmak till efterrätt.
Lena var student och Andrea var kvalitetsansvarig på en fabrik som tillverkade växellådor för maskiner som gör plast. Lena satt och läste i en jättetjock bok som hon bar med sig. Den handlade om andra världskriget. Hon trodde hon skulle läsa ut den idag. Hanne undrade hur snabbt hon läste egentligen. Vi påminde Hanne om att de läser böckerna bakifrån.
Vi hade en trevlig middag. Men jag lämnade ganska tidigt efter maten var uppäten pga huvudvärk. Tog min nu torra tvätt och gick in. Fixade fram en förlängningssladd som låg dold så att Simone inte skulle slita min telefon ur laddaren när han kom tillbaka. Kom på att jag hade glutenfritt bröd som jag köpt i Burgos i väskan och tog fram det för att fixa frukostmackor. Hmm bake-offbröd. Hur löser jag det. Gick ner till ägarna av härberget som höll på att städa köket och frågade om de hade en ugn men nä de hade bara micro och en sådan där öppen grill. Hmm... Läste lite mer på förpackningen och kom fram till att ugnen nog var mer för att få yta på brödet än att faktiskt baka klart det. Så jag gick tillbaka till rummet och gjorde i ordning 2 mackor med mjukost och marmelad.
Lade jag mig på min sneda säng och skrev lite anteckningar innan jag somnade. Vaknade av att Simone bökade runt bland sina plastpåsar, visade hobom der andra uttaget och gick och kissade men lyckades somna om rätt snart igen.
